Cecilia Smith

när jag inte mår bra och är ledsen brukar det alltid löna sig att skriva några rader. Idag tog vi farväl av dig, H. I en fin kyrka sjöng vi sånger, hörde på tal och hörde på den musiken du älskade som var opera. Vi sjöng en sång jag har anknytning till, "guds kärlek är som" heter den, jag försökte sjunga men tårarna stoppade allt.

Det var en fin minnesgudstjänst, ja fick ta avsked av dig och det kändes skönt.
Mitt under den så påminndes jag om att det viktigaste i livet är familjen. Jag är överlycklig att jag har en sådan underbar familj, mina tre bröder och min kära mor och far. För när en motgång kommer så kämpar vi ihop som en enhet för att få den mörka sidan att bli ljus igen. Utan familjen skulle jag vara noll, niente, zero.







mina fina syskon!